It's all about industrisemester och vuxenliv:

De flesta har semester nu, men inte vi. Vi är paret som inte bor ihop fast vi varit tillsammans i mer än två år, som inte umgås varje dag eftersom vi har annat för oss, som ser andra bli tillsammans, flytta ihop, flytta isär och träffa nya innan vi ens hinner prata om att eventuellt bli sambos.
,
Just det här med semestra ihop känns så vuxet på något sätt, båda har jobb och industrisemester i fem veckor och åker till skärgården, på charter och målar om hemma. Vi hade en vecka tillsammans förra sommaren, en helt perfekt vecka på Sicilien, och i sommar kommer vi ha fyra dagar tillsammans. Fyra dagar, i en bil, mot Norge, drygt 200 mil på olika vägar och med konserver i skuffen och blandcd's i bilstereon.
,
Ibland tycker folk att vi är så konstiga, liksom men när ska ni flytta ihop då? Ska ni ha semester ihop? och när jag svarar inte vet jag och ja några dagar, så undrar folk om vi verkligen har det bra, kanske knakar det lite? Kanske är det inte seriöst? Sedan sitter de där själva några månader senare och undrar om det var så smart att flytta ihop på en gång, vardagsgnabbet har redan startat och någon kommer hem full fast man lovat, någon gnäller om räkningar, disk, tvspel och att det inte riktigt är som i början längre. Jaha, säger jag, sånt där känner jag inte till, för M och jag är fortfarande i början,

och jag har inget emot att vara där lite till eftersom vi har hela livet på oss,
,
så vem är det egentligen som är seriös?
.

It's all about Gotlands-bilder:

Mina dagar på Gotland bestod mest av...

.

...många timmars promenader; första kvällen gick Wero och jag i tre timmar...

.

...bland annat via Snäck och Hälsostigen där det kändes som att gå i en Trollskog.

Utkanten av Visby är så vacker!

Och så åt vi mest hemmagjorda, goda sallader med quorn eller soyaprotein...
.

...fast en dag blev det glass i hamnen istället till lunch...

...och på lördagen åkte vi till Fårö för att hälsa på Weros mormor och morfar...

.
...och låta Maddes hund Sazzy bada i Fårös vatten, vilket nästan fick Wero att släpas med... (Hur var det med alla arm-muskler egentligen? Hehe...)

...innan vi åkte till raukarna där jag aldrig varit tidigare.

Så mäktigt att man nästan tappar andan!

Rauk-gubben fick en liten avskeds-puss av mig innan vi åkte vidare till bland annat Wero, Madde, Tallens och Nattas farfars grav, deras mammas hus i Åminne, förbi Cementa i Slite och platsen där deras farfar bodde. En riktig släkt-resa med mina gotländska vänner med andra ord.

I den här bilen åkte vi många mil, somliga trodde inte riktigt på att vi hade åkt typ 25 mil när vi väl var tillbaka...

...förbi sånna här hus...

...och lite färistar och LAMM PÅ VÄG! KÖR FÖRSIKIGT - skyltar.

Jag fick mig såklart en bunt smultron, love, love, love.

Weros och mina fötter i bilen...

...och fyra nätter senare var det redan bye, bye Gotland och de fyra systrarna för tredje gången, och tack tack kära vänner för underbara dagar, can't wait to go back!

korall

Jag har korallfærgade naglar, och pløtsligt kænns det helt annorlunda att skriva på tangentbordet. Kanske ær det också før att Wero har en snygg MAC, och før att den dessutom ær på norsk.
.
Sista kvællen på Gotland och vinflaskan jag hade med åker tillbaka oøppnad igen, før vi har ægnat kvællarna åt powerwalks istællet.

It´s all about Fårø:

Idag har vi varit på Fårø typ hela dagen, fikat med Weronicas mormor och morfar, varit på stranden samt beundrat raukarna. Jag diggar Gotlands namn på stællen; Slite, Snæck, Sproge, Buttle, Guldrupe, Hablingbo, Stånga, Vænge och Viklau. Foton coming up, nær jag kommer hem på tisdag alltså. Under tiden myser vi vidare med långa promenader och finlandssvenska (fråga mig inte varfør, men alltid nær vi ses pratar vi vår egen finlandssvenska dialekt med varann).
.
Vi hørs!

imorgon Gotland;

Imorgon åker jag till Gotland i fyra dagar, och hoppas därför att det här regnet ska ta ett litet uppehåll så att jag kan få uppleva Fårö, gå långa promenader och njuta med min gotländska kompis Weronica. Det blir tredje gången gillt med henne på Gotland, underbart!

It's even more about Rebell Robban:

Här skrev jag om Rebell Robban för ett par år sedan. Fram tills dess hade jag aldrig sett honom någon annanstans än på Slussen, men det har jag nu igen; och Gud vad glad jag blev när jag såg att han, med samma gamla långa skägg och slitna keps som alltid, stod och sjöng en trivsam melodi nere på sjöcafét vid mig när jag med lätta steg gled förbi på en powerwalk nu ikväll. Och sen blev jag ännu mer glad när alla gamlingar applåderade så att det ekade över hela sjön.
.

nu vill jag sjunga dig milda sånger;

Men sedär- jag läste boken trots att jag inte skulle, eftersom den låg med i bokhögen från pappa trots att den inte skulle. När en person tycker att boken är ett hett tips och alla andra kasserar den är det alltid intressant att ta reda på vad man själv tycker. Så, jag gav den en chans.

.

Redan från början kände jag tomheten som min pappa pratade om. Boken handlar om en tjej och en äldre dam som finner någon slags djup vänskap och anförtror sig åt varandra i Dalarnas djupaste skogar. Saken är bara att den saknar total känsla och mening. Låt mig ge er ett exempel. Jag citerar från en gång då tjejen pratar om sitt liv med den äldre kvinnan: Jag gick in i det lilla gästrummet och klädde av mig. Hela ena väggen var täckt med speglar och jag ställde mig naken framför dem. När jag betraktade min bild kunde jag inte se några större förändringar. Min hud var fortfarande solbränd utom en triangel kring könshåret och brösten som lyste skarpt vita. Jag lät händerna glida över min platta mage och kände tomheten innanför den felfria huden. Så vände jag mig om och tittade över axeln i spegeln. Skinkorna var vita och en smal vit rand gick tvärs över ryggen strax nedanför skulderbladen. Håret hade växt och föll ner över axlarna. Men det syntes ingen större skillnad, det fanns inga utvändiga spår. Jag vände mig om igen och lade händerna på brösten, sedan slog jag armarna om mina axlar och blundade. Men jag grät inte.

.

För det första: tråkigt, torrt och rätt dåligt språk. För de andra: Vem skulle prata såhär med en äldre dam, ens med en kompis? Stå och beskriva sin felfria hud, platta mage och sina vita skinkor? För det tredje: I repeat: tom. Linda Olsson's hela bok känns mer och mer B ju mer jag tänker på det. Att den dessutom direkt klättrade upp på bästsäljarlistorna kan jag bara inte förstå.

.

Sorry Träningslyckan, men jag tyckte verkligen inte om den.

.

Serie: Var jag ska ta med M när vi åker till Puerto Rico, part 7:

Nu är det åtminstone bestämt att resan till Puerto Rico blir runt den 14 januari. Priserna är som allra lägst då, och dessutom är min kandidat-termin då precis slut, och M:s kvällskurs genom jobbet likaså. Perfekt. Jag är mitt uppe i planerna, mailar folk som hyr ut lägenheter och drömmer mig bort till ettor i Viejo San Juan trots att jag inte har råd, letar vidare, och hittar en billig lägenhet 5 minuters promenad från den här stranden i Boqueron:
.
...Nu väntar jag bara på bekräftelse, och är den ledig kommer vi hyra den i en vecka för bra mycket billigare än hotell.

Meningen från början var förståss att bara bo hos kompisar eftersom möjligheten finns, men när jag började berätta för M om hur jag bott där spärrade han upp ögonen och utbrast

- När jag väl är i Karibien har jag ingen lust att bo i ett GHETTO! Vaddå getto? tänkte jag. Bara för att vi hade hänglås som enda lås på dörren, strömavbrott tjugo gånger per dag, inget varmvatten, knappt kallvatten för en delen heller, kackerlackor på väggarna, delade rum, åkte buss med de andra fattiga och försökte svaka oss med en fläkt? Det är ju så Karibien är för mig, det är ju så Karibien är för de flesta, men visst - lite lyx kan inte skada, for a change.

Sedan mailade Jorge, min vän sedan 10 år och i princip den enda som faktiskt bor där i villa, att vi kan bo hos dem, i Gurabo. Där sov jag ett par nätter 2006 och det vore riktigt behagligt och skönt att slippa alla festande grannar och soplukten hela tiden; så en vecka i Gurabo vore faktiskt helt perfekt:

...men min kompis Jorge och hans tjej Yazmin (och deras två barn) bor i ett nybyggt hus i riktig North american-style, det ser inte alls ut som de typiska karibiska på bilden från Gurabo, förutom att deras hus också ligger på ett berg och har massa lummig grönska bakom sig.

Vi ska såklart hyra bil hela tiden, för utan bil är man helt körd, och första dagarna är det även den kända januari-festen Fiestas de la Calle San Sebastian i de dagarna fyra i Viejo San Juan, och den har jag jämt velat gå på men alltid missat:

För att ha råd med allt har vi bantat ned de tre veckorna till ca 16 dagar; bättre några dagar kortare och ha råd att hyra en egen lägenhet vid en strand i en vecka, än att bo i Río Piedras (ovan referat som ghettot) en vecka extra. Dessutom kan jag kanske förtjäna lite lyx för första gången någonsin på Puerto Rico.

Snart köper vi biljetterna, can't wait!

It's all about sann-drömmar:

I natt drömde jag att jag blev av med jobbet, sådär fult att jag fick höra bakvägen att någon annan skulle ta över min plats så snart som möjligt.
.
Jag har drömt exakt sådant en gång tidigare, då jag var travel assistant manager på Puerto Rico, och dagen efter sa chefen Adiós till mig. Det märkliga var att jag sedan drömde att jag fick tillbaka jobbet, och dagen efter det ringde chefen på riktigt och frågade om jag kunde börja jobba igen.
.
I och med detta är jag nu lite orolig, och hoppas att jag genom att skriva det här inlägget eliminerar eventuell risk för ytterligare en sann-dröm.

De i utkanten älskande:

Jag läser ut böcker på löpande band den här sommaren, det är helt galet hur fort de avverkas för att vara jag. Den här boken tipsade Underlandet mig om, en bok som när jag fick på posten gjorde mig aningen skeptisk eftersom den bara är på 190 sidor. Jag vill gärna att en bok ska vara på 300-400 sidor för att den ska kännas just som en bok, men ändå. Under de första sidorna var jag fortfarande skeptisk, men väldigt snart började jag gilla boken som fan. Känslor och platser förmedlas superbra när öden blandas samman. Jag hade verkligen, verkligen önskat att den här romanen fortsatt ett par hundra sidor till - men samtidigt kanske den då inte hade hållit måttet. Jag var sjukt nyfiken på slutet, hur ska det gå? Ska de få varandra, ska han den där överleva?, men när slutet kom blev jag riktigt jävla förbannad och hade lust att kasta boken ut från balkongen.

It's all about Mindre Goda Grannar, status update 1:

Efter kärring-lappen och trapp-bråket med min Mindre Gode Granne och kommentarer som jag tänker fan fortsätta som vanligt, har ingen techno hörts. Tämligen märkligt, eftersom han var så bestämd med just att fortsätta som vanligt och att han minsann inte spelade på hög volym. Jag undrar om han bara varit bortrest eller om han faktiskt tog till sig utan att erkänna det..?
.
Grejjen är dock att jag ofta är hemma hos M på helgerna, och hans grannar har alltid fest numer, så ingenstans slipper man undan. I fredags hade de under hårdrocksfest, och i lördags hade latinosarna två våningar ner salsaparty. Men helt ärligt, det går ju bara inte att bli sur när de brassar på med Suavemente framåt ett-snåret på högsta volym. Suavemente, som jag skrev om nyligen på min blogg, ger en ju överseende med allt, så jag fastnade i nattens alla Dexter-avsnitt istället. Det är underbart att folk festar till Suavemente fortfarande, trots att man befinner sig i en förort ute i urskogarna långt, långt ifrån Puerto Rico och sångarens hemland.

It's all about my Love for Fan's:

För två nätter sedan tog jag fram min icke allt för använda bordsfläkt från klädkammaren; en present från pappa för några somrar sedan då det var så varmt att affärerna sålde slut på en gång.
.
Min bordsfläkt! Jag älskar den! Jag älskar att somna till ljudet av en fläkt, skippa duntäcket och sova med armarna ovanför huvudet för att det är så varmt. Förutom ljudet av coquies är fläktljudet mitt favoritljud. (Föreställ er dessa två ljud kombinerade, oj oj oj, vilken lycka!)
.
Jag har ägt så många olika fläktar då jag bott i Karibien och Spanien, små och stora älsklingar jag alltid har fått lämna kvar för att fylla väskorna med annat. Min senaste var en som både hade fjärrkontroll och timer (aaah!), den saknar jag fortfarande. Jag gav bort den - undrar om den lever än idag?
.

It's all about Life of Bellman:

Igår var M, hans bror, tjej och jag på genrepet av Rockmusikalen Life of Bellman i Ulriksdals Slottsträdgård; En superbra musikal under bar himmel, inget regn och kvällen var varm. Jag kan verkligen tipsa om den här, som förvisso var gratis för oss men annars kostar 350kr, eftersom till och med jag, som egentligen inte är så förtjust i musikaler, skrattade massor och aldrig blev uttråkad. När Märk Hur Vår Skugga sjöngs mot slutet, en låt jag kunde utantill som tonåring, rös och njöt jag på samma gång. Se den gott folk, se den! Och om ni väl går dit, passa på och njut av omgivningarna runt Ulriksdals slott; det är helt underbart vackert där nere.

Nu har jag läst ut Människohamn:

...och jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om slutet. Det kändes lite som att det blev en annan bok mot slutet, lite av en annan känsla, lite väl...jag vet inte. Så sammantaget tror jag nog att jag gillade Låt Den Rätte Komma In snäppet bättre ändå, om man räknar med Människohamns slut. Om man tar bort slutet, kanske jag gillar Människohamn bättre. (Måste man ens jämföra?)
.
Oavsett så tycker jag att John Ajvide Lindqvist är en fullkomligt lysande författare. Jag ska läsa allt, allt, allt av honom. Lyckligtvis har jag Pappersväggar hemma i bokhyllan, som förvisso bara består av noveller (gillar inte sånt egentligen), men den ska läsas vid tillfälle. Nu ger jag mig dock inpå nästa tips från en av mina bloggläsare; De i Utkanten Älskande.

It's all about årets första bad, ja ute alltså:

Jag har badat, BADAT!!! I Brunnsviken, vid Hagaparken, simmat runt och plaskat och njutit i solen efter jobbet, och det var inte ens särskilt kallt. Nu har jag höga förhoppningar om att även havet ska värmas upp så att jag kan bada i skärgården mot slutet av sommaren. Fler dagar med 25-30+ tack. Jag älskar detta väder!
.

It's all about fenomenet "söndagsångest":

Jag pratade med en arbetslös...arbetssökande tjej på en fest i lördags, som förutom ångesten över att inte ha jobb berättade om fördelarna; att hon har kunnat njuta av hela våren, bara söka de jobb hon verkligen vill ha samt att hon inte haft söndagsångest på jättelänge.

.

-Söndagsångest, hm, svarade jag, det är något jag aldrig har. Mer sades inte om saken, men det fick mig att fundera. Jag sökte till och med fram en artikel som visar att det är ett utbrett fenomen över hela världen, att det är något 78% av de tillfrågade lider av.

.

Vad är egentligen söndagsångest?

.

Varför får så många det? Varför är vi bara 24% i Sverige som inte får det (enligt artikeln)? Får jag aldrig det för att jag är evig student, tidigare -tills för ett par år sedan - alltid haft jobb med oregelbundna tider? Eller kanske för att jag inte brukar supa på helgerna utan istället komma tillbaka utvilad på måndagen? Eller är det helt enkelt för att jag har jobb där jag brukar trivas? Förra sommaren till exempel kunde helgerna ibland kännas otroligt långa och jag nästan längtade tillbaka till jobbet. Mest till kollegorna då, men oavsett trivdes jag så sjukt bra (därför var det mycket ledsamt när hela avdelningen blev förflyttad till Madrid vid årsskiftet och alla blev av med jobbet...).

.

Jag jobbar ju för det mesta inte heltid, men även då jag gör det så får jag inte söndagsångest. Ibland är det klart att jag önskar att helgen ska vara några dagar längre, för att jag inte vill missa solen, att bada, umgås, grilla, allt det där som alla gillar på sommaren, men ändå. Sammantaget så förstår jag inte. Vad är det med den där söndagsångesten? Jag känner mig nästan utanför när jag själv inte har söndagsångest.

Morgonens nyhets-chock:

Shit, det känns helt overkligt att Michael Jacksom är död. Det är precis det här jag har befarat, an end of an era på något sätt, när de stora börjar droppa av. Tänk-om-det-hade-varit-Madonna..! Jag låg och grät över farmor igen igår när jag skulle sova, för jag har fortfarande inte förstått det och kommer kanske aldrig göra. Vad är döden egentligen?

It's all about 3 utlästa böcker:

Jag är inne i en period då jag mest bara vill läsa hela tiden. Följande tre böcker har jag läst ut sedan midsommar, mellan intensivt jobb, promenader, mys & jogging:
.
En Halv Gul Sol var lite småstark ibland, men på det stora hela ganska ytlig och lämnade inga starka spår. Den var dock lättläst, underhållande och...okej.
.
Åskgudens Son av finska Paasilinna var helt galen, som alla hans böcker är. Jag har älskat hans böcker sedan jag läste Kollektivt Självmord för några år sedan. Underbar humor och osannolika handlingar.
.
Norska Erland Loes Naiv.Super läste jag ut på två dagar, och den var skitfin faktiskt. En bok om tid, en bok om ingenting, en bok full av korta meningar och fina funderingar. En bok att läsa, helt klart!
.
Dessutom hämtade jag ut paketet från Lycknis idag, så näst på tur står Människohamn - en bok jag har ofrivilligt höga förväntningar på nu efter alla goda ord. Hoppas den här underbara solen fortsätter så att jag kan ställa in träningen fler dagar som idag och ligga på ett berg och läsa istället!

It's all about Midsummer:

Alla skriver om sina midsomrar, och lättpåverkad som jag är gör jag samma sak. Midsommar 2009, en lugn sådan, med lite besök hos mig med midsommarbuffé bestående av pastasallad, hembakat dinkelbröd, nypotatis och hallon-marängtårta (den andra tårtan jag gjort i hela mitt liv), promenader, bullbak och mycket sömn. Ingen alkohol, ingen fest, bara lugn och ro och drömmar om hus i framtiden och faktiskt en hel del sol.

Strax efter förra midsommaren åkte pappa, syster och jag upp till Fagersta och hälsade på farmor, skrattade tills tårarna rann och åkte sedan vidare till Dalarna med mormor och morbror. Jag minns att jag tänkte att det här, det ska jag alltid minnas, för innerst inne visste jag att farmor inte skulle leva så länge till. Nu känner jag snart samma sak med mormor, jag känner hur gammal hon börjar bli, att tiden rinner ifrån oss, att midsomrarna bara dundrar förbi, att åren går alldeles för fort.

.

Flera midsomrar har tillbringats i Karibien, dansandes runt en palm, på någon pool-fest där man ska slänga sig baklänges i vattnet denna dag (Noche de San Juan), förr förra på katalansk-svenskt bröllop i Hudiksvall, och en och annan i skärgården eller i Dalarna.

.

Midsommar är en sån där härlig, svensk tradition som jag blir lite ledsen av om den inte firas, så nästa år hoppas jag på en riktig Dalarna-tradition i byn. Jag har blivit lite av en lantis på senare dar.

It's all about two work-days in Copenhagen:

Jag har haft två riktigt bra dagar i Köpenhamn med mina skandinaviska kollegor och typ tänker på norsk vilket är lite irritert eftersom jeg ikke snakker norsk, men ändå inte kan låta bli. Kjempe flott och riktigt morsomt helt enkelt.

.

Embracing Change-workshopen var ganska självklar, men ändå bra för att skapa team-känsla och för att se hur olika reaktioner folk har på förändringar,

.

...sedan otroligt nog tid inne i Köpenhamn och solen sken hela dagen lång medan vi gick på powershopping i byn och jag letade både skor, tröjor, parfymer och annat tills jag hade så mycket huvudvärk att jag trodde att jag skulle svimma och som vanligt inte hittade ens en bråkdel av vad de andra köpte, men jag älskar lypsyl och örhängen och är riktigt nöjd med min insats.

...Dessutom ska M få denna fina t-shirt från Newyorker så att han kan sova gott hos mig och bring some hippo-luck.

.

...och så hann vi med Tivoli på kvällen, grymt coolt och fint jämfört med Gröna Lund,

...och en norsk kollega och jag gick arm i arm och lovade att åka Läskiga Bergochdalbanan med dubbel-loop om chefen bjöd på åkbiljetter,

.

...efter finfin middag i den här byggnaden med champagne, vin, fisk och chefens utvalda dessert för massor med pengar och en nota jag inte ens behövde se, taxiresor hit och dit och visst får ni åka karuseller, men tillslut blev det inte så eftersom alla var sjukt trötta. Den nya högsta chefen från Kroatien var med och jag hoppas att jag gjorde ett gott intryck,

...innan vi åkte till hotellet där jag sov i en sjukt skön säng och nästa morgon åt god frukostbuffé och sen vidare till nästa workshop, lunch, fika och massa snack om vår nya process.
. ..

Vid 16 åkte vi till flygplatsen igen med den första normala taxichauffören hittills, och mitt plan blev två timmar försenat, vilket norwegian kompenserade med genom att bjuda på ett glas vatten (!) och kommentaren att två timmar är ju egentligen inte så mycket när jag nämnde att jag tyckte att vi åtminstone borde få en macka. Men skitsamma, jag hade två himla bra dagar och är superglad över att få ha gått runt i Köpenhamn lite (jag hade bara varit där en dag en vinter 2001 innan), få sol i ansiktet och all mat, hotell, taxis och skratt alldeles gratis.

.

Återigen: Det känns märkligt att detta var två dagars jobb som jag får betalt för. Och så här glad var min ena norska kollega på Tivoli innan vi gled ut i den danska natten, så ni kan ju se hur vi trivs. My job; a great place to work.

It's all about Copenhagen:

Upp 4:30 och taxin hämtar 5:25, och klockan 6:50 sitter jag på planet till Köpenhamn. Fast jag hinner nog inte se så mycket eftersom vi har två workshops på två dar, och ikväll middag ute på restaurang. Känns kul iallafall eftersom jag just nu är inne i en väldigt social period och vill ha folk omkring mig. Dessutom är det här min andra utlands-arbetsresa i hela mitt liv, den första var en vecka i Karibien 2001, och sånt gillar jag. Jag förundras över hur ett jobb kan vara så kul, och att det är just ett jobb, något som de betalar allt för; taxi, resa, hotell, mat. Vilken himla tur att jag fick detta jobb den första oktober 2008, bland alla andra sökande.

It's all about Uppföljning av era Pocket-Tips:

Okej, nu har jag beställt följande böcker från Lycknis (den överlägset billigaste nät-bok-shoppen):
.
- Americanos
- Människohamn
- Färden genom mangroven
- De i utkanten älskande
.
...För sammanlagt 119 kr. inkl. porto.
.
Historikern och Despoternas Maskerad var definitivt slut, två jag verkligen ville ha! Resten av era tips spanade jag verkligen in men väntar med.
,
Utöver detta blev det tio pockets från biblan, en salig blandning av Pappas Tips med Selected Classics. Lovely! Nu vill jag sjunga dig milda sånger sa pappa dock följande om "Den tror jag inte att du gillar, du kommer nog tycka att den är tom", så jag hoppade den för tillfället.
.
TACK alla för era tips! Och har ni fler vet ni var jag finns.

tips på pocket tack:

På tisdag tror jag det är dax för ett besök hos pappa på biblan igen. Med fjärilar i magen stryker jag fingret över pocketryggar och olästa kapitel och försöker noggrant välja ut typ 6 stycken, och därför tänkte jag att ni snälla, snälla kunde ge mig lite sommartips? Alltifrån tunga till lättsamma saker mottages tacksamt.
.
För att se lite av vad jag redan läst går det bra att klicka på labeln "böcker" nedan.

It's all about grymma västvärldsproblem:

• Grannen ringde på igår kväll just när jag kommit hem efter uteservering med en kursare och var skitsur. Vi stod och skrek i trappen en kvart innan vi började prata normalt och min middag blev sönderbränd (ett halvt paket halloumi). Conclusion: Han bryr sig inte om jag blir störd, för han spelar på normal volym. Dessutom kopplar han av med techno och hann i farten anklaga mig för att vara lite smårasist. Jag hatar när folk drar till med sånt, som om jag hade BRYTT mig om han hette Kalle eller Mohammed liksom?!


• Jag har ingen TV, för den gamla jag fick är trasig.


• Jag har ingen stereo, för den jag fick när jag fyllde 18 är trasig. Jag skulle gärna vilja ha en just nu för att överrösta grannen.


• Jag skulle tvätta alla lakan, handdukar och ALLT ANNAT idag, och märkte sen att torktumlaren var trasig.


• Regnet VRÄKER ner och måste bära tvätten i en typ flod eftersom tvättstugan ligger högst upp på berget några minuter bort, men jag hann dra ut och jogga 5 km precis innan, alltid nått. Behöver jag förresten tilllägga att mitt paraply gått sönder..?


• Hantverkarna From Hell skulle skicka certifikat på deras utbildning i måndags, men ljög om det. Inget har kommit.


• Besiktningsmannen konstaterade att det var ännu fler fel än vad vi hade sett.
• Och eftersom jag bara jobbar 26 h/v har jag inte pengar till att köpa nya grejjer.

Så jag kan bara tillägga att det är en jävla tur att jag är lycklig, annars hade detta påverkat mig mer än det faktiskt gör.

till alla er som sneglar på mig när jag tar på mig säkerhetsbälte på bussen:

Från SL:s hemsida:
.
"Måste jag använda bälte när jag åker buss?
.
-Om du inte använder säkerhetsbälte som finns på den plats där du sitter kan du få böter på 1 500 kronor.
.
När bussen står still behöver du inte använda bälte och du kan välja att stå oavsett om det finns sittplatser eller inte. (Det sistnämnda gäller lokala transporter i tätbebyggt område, det vill säga bland annat SL-trafik.)
,
Det är du som resenär som har ansvaret. Föraren har ingen skyldighet att säga till dig om det finns dekaler, skyltar, högtalarutrop eller motsvarande, som visar att du ska använda bältet.
Föraren har visserligen ett speciellt ansvar för att se till att barn under 15 år använder bältet, men även den skyldigheten kan anses vara uppfylld om det framgår via dekaler, skyltar, högtalarutrop eller motsvarande att bälte ska användas.
.
Det finns en speciell dekal som visar att resenären skall använda bälte. Den ser likadan ut i hela EU. SL har dessutom tagit fram en dekal som visar att både barn och vuxna ska använda bälten".
.
Tji fick ni!

It's all about mindre goda grannar:

Jävla granne ovanpå.

Och jag då, irriterad som en gammal kärring när jag var så trött igår och ville lägga mig runt 19. Till mitt försvar hade jag faktiskt grym mensvärk och en film jag velat se länge på lager, men grannen hade visst andra planer som vanligt, dvs musik utan stopp till klockan 22:15 med något som verkar vara nyinköpta högtalare sedan några veckor tillbaka.

.

Imorse var jag ännu mer kärring och la en lapp i grannens brevlåda, med ett vädjande om att snälla, några dagar ibland utan konstant musik? Ni vet det där om att hans golv är mitt tak och att vi faktiskt bor i ettor och jag ibland, IBLAND, vill kunna ta det lugnt utan att höra musik som dunkar på snabbare än hjärtat.

.

Gud, vad jag hatar de där fega grann-lapparna, men jag står inte ut längre. Och jag vågar inte ringa på heller. Jag vill bo i ett hus på landet, på riktigt.

jag är för trött för att gå och lägga mig:

Jag är så trött att jag inte orkar gå och lägga mig,

Skitjobbigt.

Så istället kommer jag sitta uppe typ tre timmar till eftersom jag inte orkar tvätta ansiktet och borsta tänderna. För att lägga sig utan att göra det går ju bara inte, då sitter jag hellre kvar. Det värsta är bara att jag inte blir piggare ju mer tid som går direkt.

.

Sen har ju grannen på TV:n så att det känns som att det åskar ute eller nått som vanligt, så jag vet inte om det går att sova ändå. En film i sängen kanske?

.

för min syster har tagit studenten:

...och regnet tog uppehåll hela dagen, först medan vi stod på skolgården med plakatet i vädret och tydligen med hela familjen Skarsgård bredvid i samma syfte, och sedan när vi ordnade mottagningen och åt och drack hela eftermiddagen och kvällen. Syster var väldigt glad, och det gjorde mig ännu gladare.
.
Grattis syster, och välkommen till livet!
.

Serie: Var jag ska ta med M när vi åker till Puerto Rico, part 6:

Blandade ställen:

,.Arecibo Observatory, aka Världens största Teleskop. Ni kanske har sett detta i James Bond-filmen Golde Eye samt i den underbart fina filmen Contact med Jodi Foster. Det man heller inte får missa är den underbara regnskogen runt teleskopet. Vi gick en gång i timtal, förbi ko-skelett, guineo (banan)-odlingar och lianer innan vi kom till en flod som rann mellan droppstensgrottor... utan att möta en enda människa på hela tiden.

Manatí, för här var jag alltid på helgerna då Coquí var min bästis (han var döpt till Coquí, som den puertoricanska trädgrodan!) Här är beachen Los Tubos, och Manatí är för mig mest stränder. Vissa är ofta helt tomma på folk, och jag känner till en som ligger gömd bakom berg...Det finns även hällristningar från Taino-indianerna att beskåda, Puerto Ricos ursprungsbefolkning.

,

Ön Vieques, såklart! Här finns fina snorklingstränder, jättesköldpaddor och ofta är det folktomt. Man kan sitta i en bar vid havet med en kall läsk, köpa en färskfångad tonfisk och bara njuta... Jag hade underbara dagar år 2006 då jag sov några nätter hos en kompis kompisar och umgicks med korallrev, snorklingutrustning och fiskare. Jag var även där midsommar 2003, men då var så mycket avspärrat på grund av militären som ägnade sig åt provsprängningar och liknande som förstörde både människor och natur. Militären lämnade ön 2003, så innan dess hann jag vara med på ett antal demonstrationer där vi skrek Vieques sí, marina no...

Luquillo är på något sätt ett måste, dessutom ligger det på vägen mot Fajardo - där man tar färjan till öarna Vieques och Culebra för några dollar. Ett litet snabbstopp på beachen kanske, där Marios farmor har ett strandhus med en skitskön hängmatta där jag varit i några gånger... En gång sov jag där två nätter själv (2003) och var grymt rädd för inbrott, men jag överlevde som ni märker.
.
Las Cuevas de Camuy (Grottorna i Camuy): Jag har aldrig varit där, men de är mycket omtalade och en stor turistattraktion med lite floder, fladdermöss och växter.

Cabo Rojo Light House. Jag var i Cabo Rojo en gång, utan att sova på en hel natt, massa människor inklämda i en bil och vi sov huller om buller på golvet i någons hus. Jag minns att vi var ute i gryningen och jag ringde mamma från en telefonkiosk vid Karibiska Havet medan allt omkring mig sov. Jag missade the Light House då, men den känns lite som en Must-See om jag nu ska vara turist på Puerto Rico för första gången.

Palomino Island. Never been, men kan det se mer inbjudande ut?!

It's all about att yngsta syster tar studenten imorn:

Jag sitter i soffan och gör ett kollage åt yngsta systern som tar studenten imorgon, exakt 10 år efter mig, och kan inte fatta hur tiden går. Tack och lov tänker jag inte och herregud, vad har dessa tio år tagit vägen? för jag vet att jag har tagit tillvara på dem och gjort allt jag velat - en otroligt skön känsla.
.
Yogi-thé på väg, ingen pluggstress, ljus natt och jag har massor med energi trots en hel lång arbetsdag, 9 kilometer promenad, en timme spinning och en timme functional moves (styrketräning).
.
I feel good.

Hantverkarna From Hell part 1:

Det här är helt sjukt.
-
Hantverkarna som håller på att renovera M:s badrum har gjort allting fel hittills. Allting.
De har kapat armeringsjärn i bärande vägg,
lagt golvvärme-slingan med 1 centiemters mellanrum på vissa ställen och 20 på andra (de får ej vara närmare än 5 centimeter)
och sopat resterna av betong, spackel, trä och papper under flytspacklet - som det alltså är tänkt att fixturen till den hängande toaletten ska borras fast i.
.
"Chefen" kom över i ilfart igårkväll klockan 23:30, hantverkarna hade hållt på i ca 15 timmar samma dag, och det slutade med att de fick packa ihop sina saker, lämna tillbaka nycklarna och besiktningsman måste komma på måndag. Så härligt det är med bostadsrätt! Jag tror aldrig att jag vill lämna min hyres...
.
Ps 1. Självklart har vi/M anlitat vitt, annars skulle jag aldrig ens skriva detta inlägg.
.
Ps 2. Igår bar M och jag sammanlagt strax under ett ton material, så att jag missade body pumpen kanske inte gör så mycket.
.
Ps. 3 Jag och hantverkare går inte ihop. Se tidigare labels nedan.
.

Glad Nationaldag på Er också.

It's all about onödigt vetande för er, kul för mig:

Häromdagen publicerades en lång artikel om min arbetsplats i en läkemedelstidning. Efter lite skummande märkte jag att engelske VD:n, han jag är lite sekreterare åt (nu på sommaren endast 1-2h/v), har varit stationerad "i soliga Puerto Rico i Karibien". Hur stora är oddsen? Kan inte jag också få bli stationerad där?
.
SENARE: Jag haffade VD:n, och var tror ni han bodde på Puerto Rico? Jo, i Río Piedras. Återigen: Hur stora är oddsen?!

Den där Juni-listan gjorde jag på min blogg 2007:

Vilket jag tycker är ganska lustigt, eftersom Egon gjort en sån månads-lista alldeles nyss, precis samma månad, fast två år senare. Min sträckte sig från juni 1999-2007 och hade ett inlägg per år på raken. Egon kommenterade ett inlägg i min lista där, så kanske låg det någonstans i bakhuvudet, eller så har vi bloggare helt enkelt hjärnan på samma våglängd ibland. .

jag hjärta jobbet:

Jag drömmer om jobbet och det sista jag ser innan jag somnar är kontrakt som måste skrivas och möten som måste granskas, innan jag kommer på att hey, relax, du är hemma nu! Det här har hänt mig så många gånger förr, att jag inte kan släppa jobbet när jag kommer hem, men nu är det ändå ett jobb som jag tycker är jävligt kul, ett sånt där viktigt jobb och förhoppningar om att få jobba kvar där sen, till och med så att jag tackar nej till att träffa plugg-kompisar ikväll över ett glas vin runt 22 i stan eftersom jag måste och faktiskt vill vara utvildad imorgon.
.
Och workshopen i Danmark, åh vad jag ser fram emot den! Två dagar och med hotell i Köpenhamn, middag ute med teamet på kvällen och lära känna alla kollegor från Danmark och Norge bättre. Vårt team är dessutom ganska litet, med kanske 5-10 personer, så jag får bara en rolighets-känsla när jag tänker på hela saken. Love, love, love.
.
Nu ska jag STRUNTA I TRÄNING, käka falafel från Hälsans Kök och bara TA DET LUGNT. (Ja, innan en powerwalk förståss, förutom den timmen jag redan gått idag)
.

anti christ:

Osmaklig, OSMAKLIG är ordet för Lars Von Triers senaste film som visades under filmfestivalen i Canne och har preimär i Sverige nu på fredag. M och jag var på förhandsvisning igår och tyckte att jo, den börjar ju faktiskt bra, men sen - vad hände? Jag höll för öronen och ögonen vid ett par tillfällen och var förvånad över att bara två personer lämnade salongen, alla gamlingar satt kvar. Efteråt diskuterade vi hela vägen hem. Om någon okänd hade gjort filmen, hade den fått visas då? Var den bra eller var den dålig? Budskapet som började på ett sätt, slutade med ett totalt annat, eller är budskapet egentligen att ha! Jag är känd och jag kan göra vilken film som helst för ni kommer se den ändå.
.
På nått sätt kommer nog var och varannan person se den, bara för att bara för att den var "filmfestivalens snackis", men det enda ordet vi sammanfattar filmen med är just OSMAKLIG.

kafka på stranden:

Härom dagen läste jag ut Kafka på stranden av den japanske författaren Murakami; en bok som inte alls var som jag trodde.
.
Jag hade räknat med ett förhållandevis tungt verk som jag skulle traggla mig igenom bara för att pappa gillade boken, men efter typ 30 sidor var jag fast och kunde inte sluta läsa. Shit vilken spännande story! Något jag dock inte gillade med boken var alla skruvade, osmakliga sexdetaljer. Mot slutet fantiserade jag ihop alla möjliga tänkbara lösningar och twists, men detta lämnade mig lite smått hängande. Dessa två saker förstörde enligt mig mycket av hur bra jag annars tyckte om boken. Oavsett är den både spännande, bra skriven (eller översatt, då), annorlunda och helt klart läsvärd.

It's all about work, work, work:

Sen april har jag ju nya arbetsuppgifter, vilket gör att jag nuförtiden knappt hinner med innan dagen är slut. Över sommaren är det mest De Nya Uppgifterna, och VD-sekreterare samt juristassistent på samma ställe endast en bråkdel. I två månader har jag fått lära mig och har hela tiden haft en back-up att fråga - tills idag, min första dag som Ensam Ansvarig för hela processen i Sverige - och dessutom visade det sig att de Skandinaviska cheferna är på semester och ensam kvar satt jag, med ingen att fråga, och såklart med en konstant ringande telefon i örat och en massa strul överallt. Jag var tvungen att fixa kontrakt i ilfart mot slutet av dagen så att jag missade den planerade body pumpen, kom hem med huvudvärk och utan att släppa tankarna på jobbet trots att jag inte kan göra något åt saken nu. Är det såhär det är att göra karriär..? Min strategi är ju i vanlig ordning att vara den som tar på sig allt, vara tillmötesgående och initiativtagande eftersom jag vill klättra i karriärsstegen, men samtidigt...hur otacksamt är inte det på en skala just nu när jag inte vet hur jag kommer få jobba sen eftersom jag är anställd som "konsult" som det så fint heter? Tack och lov ska jag träffa fina Tanya klockan 19:15 på en powerwalk i det sjukt underbara vädret.
.
Roligt med jobbet är:
1) Workshop i Köpenhamn i juni.
2) Sommarkonferens två dygn med hotell och massa mat på Lidingö i augusti.
.
Mindre roligt är dock:
1) Att sommarkonferensen börjar 10/8, och var är jag då? Jo i Göteborg med Tanya eftersom jag ska se Madonna den 9/8. Måste alltså boka om tågbiljett för att åtminstone hinna hem till kvällen den dagen.
2) Hur jag ska lyckas kombinera detta jobb med heltidsstudier och uppsats-skrivning i höst. Back on duracell-mode och ännu mer hår att tappa, med andra ord.
.
Känns märkligt att närma sig karriärsmålet på något sätt, att jag sitter där på min plats med min laptop vid kaffemaskinen & fruktkorgen med utsikt över vatten och med flextid & ansvar - några Me Want! jag hade för typ 10 år sen. Jag tror liksom att jag är 18 fortfarande och blir förvånad när folk plötsligt inte ser mig som tonåring utan ger mig Det Där.

every breath we drew was hallelujah

En gammal vän till mig har precis fått komma hem från sjukhuset efter att ha varit extremt sjuk.

.

-Du har ungefär tre timmar kvar i livet, sa en kirurg till henne vid ett tillfälle.

.

Ändå lever hon nu. Det är helt ofattbart!

.

Hur förändras man efter en sån upplevelse?

Jag tror att vissa nästan skulle behöva en sån här omskakning för att inse hur underbart livet är, för att se det man har istället för det man inte har, för att ta tillvara på livet, för att kunna känna lycka av att bara andas in frisk luft eller se en blomma slå ut, för att inte behöva en massa materialistiska saker eller fastna i gammalt och inte tillåta sig själv att gå vidare.

.

Jag önskar de som dött omkring mig tillbaka i livet, men jag tar med mig gåvan de för alltid har gett mig. Jag tar med mig helvetet jag var i under en tid i mitt liv, och ler när jag tänker på hur stark kärleken var som ledde mig dit. Jag ler när jag tänker på hur det var jag själv som tog mig upp ur helvetet och insåg att varje dag är ett mirakel. Hallelujah.

-

-

well there was a time when you let me know

what's really going on below

but now you never show that to me do you

but remember when i moved in you

and the holy dove was moving too

and every breath we drew

was hallelujah

It's all about Gårdagens Förhandsvisning:

Igår var vi på förhandsvisning av I Love You, Man - en rolig och fin komedi, lite "omvänd" tjejfilm typ där killen mest hänger efter tjejen och tillslut hittar en killkompis efter påtryckningar från alla håll. Sevärd som underhållning en hemmakväll, skulle jag vilja påstå.

I måndags skulle vi ha varit på förhandsvisning av The Burning Plain, en film jag verkligen vill se. Det är samma som har gjort Babel och 21 Gram - två filmer jag gillade mycket och som påminner om min favoritfilm through all times - Amores Perros. Dock drog solen oss mot Hagaparken istället, så vi hoppade gratisföreställningen. Denna måste jag dock se inom en snar framtid.

.

Förut var vi ofta på förhandsvisningar, men nu hade vi inte varit på någon sedan Coraline. Hemma blir det inte heller lika mycket film längre.